Det är inte lätt att hålla koll på GB:s alla vändor med sina storsäljande Magnum– och Cornetto-stall. Smaker utvecklas och förkastas i ett rasande tempo. Enigma-konceptet som GB lanserade våren 2011 har skapat viss spänning och dynamik bland strutgänget där ute. Cornetto Enigma Cookie tycker jag till exempel är riktigt härlig.
Men kanske är det själva lagomheten som gör att jag inte skriker rakt ut av CEVH. Vaniljglass med hallonsås och chokladbitar är både snyggt, smarrigt och somrigt – men vidare spännande är det inte. Man hamnar för nära de traditionella Cornetto-glassarna, och då tycker jag att hela Enigma-etiketten känns urvattnad.
Glassmannens betyg: 3/5
Allmänhetens betyg: [ratings]
Är det inte förresten både väldigt fint och lite vemodigt på en och samma gång att Michael Cretu och hans Enigma fortfarande kör på – och har släppt åtminstone sju skivor vid det här laget? Äh, vi kör hittarna! Här är Sadeness från 1990:
Och så förstås Return To Innocence från 1993: