Jag är normalt ganska skeptisk till det här med att sätta en exotisk stämpel på något och göra en snygg förpackning för att kunna kalla en produkt någonting annat. Men om nu jag är så satans skeptisk, varför har det här djuphavsblå lilla paketet varit min drog de senaste dagarna? Fortsätt läsa ”Glace Dulce de Leche”
För ett halvår sedan lyfte jag fram den äckliga italienska cola-is-glassen Jelly här på Glasskoll.se. När jag sen kröp ner i min egen säng här hemma i Sverige (efter att ha duschat länge på huk och lyckats få i mig en Magnum Mini mellan tårarna) trodde jag i min enfald att min och den kontinentala Igloo-smakande kotungans vägar skulle slippa korsas igen. Fortsätt läsa ”Tjeckiens äckligaste glass”
Parfait är glassens lite småbögige kusin, och ack så skönt det är när gaffeln – och så småningom tänderna – sjunker igenom det smältande yttre och får jobba lite i den mer frusna kärnan. Det är lätt att äta även efter en mastig middag, och det är sjukt enkelt att göra, utan glassmaskin eller kullerbyttor. Häromveckan slaskade jag ihop en underbar kokos- och limeparfait till våra gäster. Eftersom jag glömde fota den får vi nöja oss med en bild på en bild på den. Men det ser ganska äkta ut tycker jag. Receptet (och bilden) kommer från Allt om Mats novembernummer, från ett reportage med något sorts afrikanskt tema. Receptet innefattar egentligen en halv dags hackande och skalande av exotiska frukter, vilket jag tyckte kändes tämligen överflödigt. Så här lyder i alla fall grundreceptet för 10 personer:
4 äggulor
1,5 dl strösocker
2,5 dl kokosmjölk
2 msk pressad lime
rivet skal från 2 lime
4 dl vispgrädde
kokos i någon form
Gör så här så blir det bra: Vispa äggulor och socker pösigt. Häll i kokosmjölk, limeskal och limesaft. Vispa grädden och blanda den sen med äggsörjan. Lägg i form med plastfolie i botten (annars fastnar den gärna). Lägg i frysen i 4 timmar. Ta ut en liten stund innan servering. Kan det bli enklare?
Jag garnerade med kokosflingor och torkad kokos. Gör vad du känner för – grunden är så pass härligt sötsyrlig att du bara kan chilla i soffan resten av kvällen medan de andra sjunger sig hesa till Singstar. Du är en stjärna ändå.
Ben & Jerry’s meddelar idag att man öppnat Sveriges första renodlade B&J-glassbar. I Tyresö Centrum, av alla ställen. Glassbaren ska innehålla ett tjugotal egna smaker, varav flera smaker inte finns någon annanstans i landet: Berry Berry Extraordinary Sorbet, Vanilla Caramel Fudge, Vanilla Toffee Crunch (Fairtrade), Mint Choc Chunks och Coconut Almond Fudge Chip. Dessutom ska de shoppingtrötta kunna trycka i sig amerikanska bakverk, milkshakes, hotshakes, belgiska våfflor och splash – vad nu det är för något. Nu återstår bara att man inrättar någon form av gratisbuss som tar oss dit varje eftermiddag.
Så var det då äntligen dags att syna stormakten i sömmarna – det är dags för det stora Ben & Jerry-testet! Jag tänker inte drista mig till att använda ord som ”slutgiltiga” eller ”ultimata”, eftersom vi inte hade råd eller tillräckligt bra sortiment i närheten för att införskaffa alla tillgängliga Ben & Jerry-smaker. Däremot har B&Js marknadsavdelning varit generösa nog att bistå Glasskoll.se med 150 kronor i Ben & Jerry-kuponger dagen till ära. Det räckte i alla fal en bit på vägen. Är testet köpt? Ja, det kan man säga.
Innan jag ger mig in på att analysera Häagen-Dazs nya Cookie Dough Chip, måste jag berätta hur denna glass föll i mina händer. Jag fick nämligen en mobil glasscheck från Häagen-Dazs (eller, deras pr-byrå) på 50 bananer att lägga på valfri HD-burk! Koden i sms:et kan användas som betalning på 7-Eleven, City Gross, Vi, COOP Extra och COOP Forum minsann. Fortsätt läsa ”Häagen-Dazs cookie dough chip”
Plötsligt en stormig, sen eftermiddag i början av november, då ett snöblandat regn enträget sökte förnedra mitt trötta och sargade ansikte i mesta möjliga mån – då uppenbarar sig någonting alldeles speciellt i glassdisken. Fortsätt läsa ”Årets julklapp: Sandwich Pepparkaka”
Jag tyckte namnet klingade så härligt: Cornetto Royale Almond & Praline in Love. Med ett romantiskt namn och ett klatschigt omslag kan man som bekant komma långt här i världen – det vet alla som sysslar med filmuthyrning. Men denna Malaysiska pralinstrut lämnar mig tämligen oberörd, trots att kombinationen nötter och chokladpraliner för alltid är korrekt och bör uppmuntras. Jag vet inte om det är gamla Cornetto jag börjar bli trött på, eller om det är den sydostasiatiska luftfuktigheten som förtar våfflans potentiella krispighet, men jag får en känsla av att innehållet skulle tjäna på att anta större dimensioner och bege sig till en närliggande pinnglass istället.
Glassmannens betyg: 3/5
Ofrånkomligen dras jag till denna stilige och eldigt fåfänge främling från SIA. Jag är en ivrig chilikonsument, men mitt behov av att inmundiga den lilla nyckfulla pepparfrukten tillfredsställs normalt av den mat jag äter. Men chilin har nu börjat dyka upp i alla möjliga olika former, och att SIA gör en glass vid namn Chilichoklad är väl ett tecken om något på dess folkliga utbredning.
I kylen hemma hos mig finns faktiskt ett paket med chilichokladpraliner, som står och försöker locka mig till synd varje gång jag öppnar kylskåpsdörren. Vad är då problemet, Glassmannen? undrar du förbryllat. Jo, problemet är att den där påsen har stått i den där kylen i snart två år nu. Så sugen är jag på chilichoklad, trots att jag alltså älskar både chili och choklad. Men med den lilla historien i åtanke väljer jag ändå att vända blad och börja på ny kula med SIAs spännande sortimentskrydda.
Lustigt nog har man valt att blanda chilin i glassen tillsammans med pumpakärnor, och dessa två komponenter är så att säga i maskopi med varandra och det gör att det blir knaprigt att äta på ett sätt som både känns välkommet och lite konstigt på samma gång. Chokladglassen är fin, mjuk och len i kontrast. Så långt allt väl. Men vad är då mitt problem, eftersom jag antar att ni luktat er till att jag skulle kunna sitta på ett sådant. JO, problemet är att chili i glass (och choklad) inte SMAKAR särskilt mycket, utan det KÄNNS faktiskt mest. Och hur KÄNNS det då?
JO, det KÄNNS ungefär som halsbränna. Som att jag rökte fyra paket prince och sjöng Gorilla Biscuits-covers hela natten på en sunkbar i centrala Stockholm igår. Men det gjorde jag inte (riktigt), och resultatet blir någonstans att jag inte kan sluta äta av den förbannade glassen för att den är så len mot min såriga chilistrupe, som blir allt mer uppriven ju mer jag trycker i mig. Ett tragiskt moment 22 jag endast klarar mig ur för att glasspaketet är så pass litet som det är. Jag är som ni märker jätteförvirrad, och kanske inte besitter några konkreta svar i den här frågan (vad nu frågan egentligen är).
Glassmannens betyg: 3/5
Allmänhetens betyg: [ratings]
Diplom-Is har varit sympatiska nog att lägga upp samtliga glasskartor från de skandinaviska länderna – ända sedan starten och fram till idag. Här ser vi det norska utbudet anno 1989. Visst blir man sugen på en Monky eller Tyggis? Men kolla längst upp till höger. Tip Top? Kolla in alla glasskartor här!
