Redan i våras skickade den svenska hamburgerkedjan MAX PR-byrå ett presentkort till mig på 200 kronor. ”Prova våra glassiga nyheter”, stod det på korrespondenskortet. Typ. Men glassen flyger inte in i munnen av sig självt (inte ännu tvärr), så tiden har gått.
Igår slank jag dock spontant in på filialen vid Norrmalmstorg och tänkte fullfölja mitt demokratiska uppdrag. Mannen (pojken) i kassan bar en överdimensionerad knapp på sitt flottiga skjortslag. På knappen stod det ”Ny på jobbet!” – som om detta skulle göra någon gladare. Han gjorde vad han kunde i stressen, men kön blev inte direkt kortare av hans småfumliga velande.
Så när jag beställde en Tyrkisk Peber crunch och en lyxshake (mer om den senare) blev det nästan kortslutning, och biträdande restaurangchef – hälften så hög, med hästsvans – fick visa sitt varsamma handlag med mjukglassmaskinen för vår förvirrade nykomling.
De ser inte mycket ut för världen på bilderna, Max nya märkliga våffelbåtar. Men IRL är det riktigt maffiga pjäser som ska svalka landets överviktigt giriga barngommar efter pommes fritessältan. På mjukglasskorven ligger spritsat en riktigt angenäm TP-kräm som stelnar och bildar ett småstelt lakritsöverdrag, varpå man häller lite färsk TP-kross (från vanliga små påsar såg det ut som). Inget fel på smaken alltså – tvärtom! – och våfflan både smakar gott och är riktigt krispig.
Men jag brottas med två små problem. Nummer ett: anrättningen ser ut lite som en hög med hundbajs; och nummer två: det är väldigt svårt att äta. Inom kort samlas en hel folkmassa utanför fönstret för att följa min dråpliga färd mot mättnad. De pekar på mitt svartkletiga ansikte och skrattar åt mina tafatta försök att äta en våffla som ständigt går sönder och faller handlöst ner mot bricktidningen. Där ligger snart en sjö av smält glass med små tyrkiska öar utspridda i en skärgård av förnedring. Jag springer gråtande därifrån, men är samtidigt väldigt tillfredsställd. Det är en märklig känsla.
Glassmannens betyg: 3/5
Allmänhetens betyg: [ratings]
Jag skulle vilja skriva HAHAHAHAHAHA men det verkar ju inte så moget. Du skriver bra, riktigt riktigt bra. Man fångas och vill läsa vidare, trots att det inte är några okrångliga ord på långa vägar.
Lakrits är INTE min grej, men den där lyxshaken vill jag höra mer om! Synd att inte Max finns i GBG.
Men bara en fråga – hur kan man, om man har fått tillgång till GRATIS glass, låta de gå ut i datum? Det är oetiskt. Det är oacceptabelt. Det är opolitiskt korrekt. Det är en jädra massa o-ord, men inte OK! 😉
Jag kostar på mig att vara så där omogen som föregående talare vill men inte inte riktigt vågar vara: HAHAHAHAHAHA! Du är bäst.
Jag kan inte göra annat än att stämma in.
HAHAHAHAHAHAHAHA
Jag blev svinsugen på en sån där. Och en lyxshake. Men igår när jag besökte Max hade de slutat säljas 🙁
Till personen som skrev att Max inte finns i Göteborg: det finns vid Gamla Ullevi 🙂
Herregud vad gott det ser ut!! Lakrids är ju så förbaskat gott!!!